Jag behövde en ny kattvakt dÄ min ordinarie inte kunde. Jag var tvungen att göra det otÀnkbara, frÄga grannen.

Jag gĂ„r dit efter jobbet och plingar pĂ„. Bara hunden hemma. Helvete, jag fĂ„r prova senare. Efter att ha vĂ€ntat nĂ„gra timmar och hypat upp mig sjĂ€lv med “eye of the tiger” sĂ„ gĂ„r jag dit igen. Inte ens hunden Ă€r hemma. Provar dagen efter, ingen hund. “Är dom bortresta nu ocksĂ„â€ tĂ€nker jag för mig sjĂ€lv. “Vad gör jag nu?”. Jo, jag gör som varje god svensk. GĂ„r hem igen.

TvĂ„ dagar till jag ska Ă„ka ivĂ€g, börjar bli brĂ„ttom. “Kommer jag behöva gĂ„ till en annan granne som jag knappt pratat med?”. Verkar inte bĂ€ttre. Efter en till eye of the tiger session sĂ„ gĂ„r jag dit och plingar pĂ„. Tar en liten stund men jag hör steg. Tillslut öppnar hon, och jag har inte tĂ€nkt ut vad jag ska sĂ€ga.

Jag lyckas sluddra fram nĂ„got om kattvakt nĂ„gra dagar. DĂ„ kommer problemet. Hon var inte sĂ„ duktig pĂ„ svenska. Efter att jag kĂ€mpat med att fĂ„ fram det jag ville sĂ„ förklarar hon att hon inte kan. “Fan, slut pĂ„ grannar som jag har pratat med och vet vart dom bor”. DĂ„ hör jag min rĂ€ddare. “Behövde du hjĂ€lp med nĂ„got?”. Grannen över mig hade hört allting och erbjöd sig att hjĂ€lpa till.

SÄ grannen över mig, om du mot all förmodan lÀser det hÀr. Du Àr min rÀddare